| Sömn
och sömnsjukdomar
Sömnen
är en period av avslappning och nedvarvning där
ämnesomsättningen minskar, bl.a. sjunker blodtrycket,
pulsen, andningsfrekvensen och hjärnans blodflöde.
Även muskelspänningen sjunker. Å andra
sidan är sömnen en tid av uppbyggnad genom
att immunsystemet aktiveras och insöndringen av
uppbyggande hormon ökar. Återhämtningen
är snabbast i början av sömnen och går
långsammast mot slutet. Mot slutet av sömnperioden
ökar REM-sömnen under vilken vi drömmer.
REM-sömnen anses vara viktig bland annat för
att för att sortera dagens intryck och konsolidera
minnen. I snitt så sover vi 7 timmar och 23 minuter
per dygn på vardagar, och en timme mer på
helgdagar. Sömnlängden minskar med stigande
ålder, och en 60-åring sover i snitt 6 timmar
per dygn. Normalintervallet för vuxna anses vara
mellan 6-9 timmar.
Statistiska
Centralbyrån har frågat oss svenskar om
vår sömn i många år. Under hela
åttiotalet låg sömnbesvären stabilt
för både män och kvinnor, men någonstans
runt 1993 så påbörjades en ökning
som har lett till att vi nära nog har en dubblering
av antalet sömnstörda. Tittar man på
statistiken i detalj så kan man se att i vissa
grupper, t.ex. unga kvinnor, är ökningen ännu
kraftigare.
Man brukar säga att för att räknas som
en sömnstörning så går gränsen
vid något av:
- Minst
två timmars kortare sömn än sömnbehovet
-
Insomningstid på mer än 45 minuter
-
Mer än fem uppvaknanden per natt, med svårigheter
att somna om och med mer än 45 minuters vakentid
under natten
-
Minst 60 minuter för tidigt uppvaknande på
morgonen
-
Kraftiga mardrömmar
Störningarna
måste uppträda mer än tre av veckans
dagar under minst tre veckor i sträck och ge upphov
till problem under dagtid i form av trötthet, sänkt
prestation eller koncentrationsproblem.
Ofta
delar man in sömnstörningar i tre typer: insomni,
där man sover för lite, hypersomni, där
man sover för mycket, och parasomni där sömnmönstret
på något sätt är stört.
Insomni
är den vanligaste typen av sömnstörning.
Insomni är ofta s.k. psykofysiologiskt betingad,
dvs den är "inlärd". Sömnstörningen
kan ha uppkommit efter en påfrestande livshändelse,
eller en utdragen stressperiod eller en negativ betingning
till sovsituationen. Insomnin kan också vara dygnsrytmsbetingad
och beror då på att man har en sömnfas
som inte överensstämmer med de klocktider
man måste hålla sig till för att vardagen
ska fungera.
De
stressrelaterade sömnstörningar som vi möter
på Stressmottagningen är främst inom
insomniker-gruppen, men en undergrupp är hypersomniker,
översovare, som sover väldigt mycket utan
att bli utvilade. Det är dessa grupper av sömnstörningar
- stressrelaterade insomnier och hypersomnier - som
vi är specialiserade på att hjälpa på
Sömnmottagningen. Utöver ovan nämnda
sömnstörningar är det vanligt att sömnen
blir störd av psykiatrisk eller medicinsk sjukdom
eller missbruk av alkohol eller droger. Andra vanliga
och ovanliga sömnstörningar som vi hänvisar
vidare är överaktiva ben, snarkning, sömnapné,
narkolepsi och parasomnier som nattskräck och sängvätning.
Mer
information om sömn finner du i boken "Sömnens
betydelse för hälsa och arbete. Fakta och
goda råd" av Torbjörn Åkerstedt,
Bauer Bok 2001. Boken kan beställas direkt från
bokförlaget (www.bauerbok.se).
|
