Avgränsning är viktigt eftersom det handlar om att träna sig tillbaka till en normal funktionsnivå. Om vi börjar med arbetsuppgifterna. Om jag har varit heltidssjukskriven under en längre period handlar det till att börja med bara om att komma tillbaka till arbetsplatsen och möta alla kollegor, vilket är en sak i sig, och ”kliva in i arbetsrollen igen”.
Efter en längre tids heltidssjukskrivning handlar det ofta om att börja arbeta 25%. Om vi räknar med 2 timmar per dag inklusive fika så förstår alla att det inte går att utföra så mycket arbete. För en sjukskriven projektledare kan det t.ex. handla om att ta fram statistik för internt bruk eller att arkivera handlingar. Det kan uppfattas som tråkigt arbete av någon som är van vid mycket stimulans. Men det finns en poäng med det. Det får gärna vara lite tråkigt till att börja med eftersom det gör det lättare att avgränsa engagemanget. Ett engagemang som är en stor tillgång om det balanseras på ett klokt sätt men som kan vara en riskfaktor om det tillåts spela helt fritt. Dock är det ofta en fördel att ha uttalat redan från början vilken roll som är slutmålet för rehabiliteringen så att jag som projektledare inte tror att jag ska jobba med arkivering resten av mitt liv.
Utgångspunkten är att jag har kvar mina resurser men att jag behöver stöd och tid för att få tillgång till dem och kunna använda dem på ett klokt sätt igen. Det sista är mycket viktigt. Det är inte alltid helt lätt för varken mig själv eller mina arbetskamrater att förhålla sig till. För mig själv att acceptera att jag är i en ny situation där jag inte är den som presterar bäst utan är den som behöver stöd men att det inte är för alltid och för omgivningen att ge stöd men samtidigt respektera mig för den jag är. Efter någon månad kan det vara dags att sätta sig ner och utvärdera hur det går och utifrån den utvärderingen lägga upp en långsiktig planering mot slutmålet både vad gäller tid och innehåll.
En sådan plan kan t.ex. se ut som följer. Delmål 1 är att nå en stabilitet i att vara på arbetet 25% och klara av att arkivera handlingar. När det målet är nått är det dags att trappa upp till 50% arbete, anpassat efter försäkringskassans regelverk. Rekommendationen är att om möjligt ligga kvar på samma arbetsuppgifter när jag trappar upp tiden. När jag har nått balans på 50% i tid föra in nästa innehållsliga nivå som t.ex. skulle kunna vara att delta i internprojekt utan tidspress eller att få väl avgränsade deluppgifter av annan projektledare som till att börja med inte står och faller med att jag gör dem. Om de ska vara klar nästkommande fredag kan man t.ex. att jag gör så mycket jag hinner till nästa tisdag och sedan lämnar jag tillbaka. Om jag inte är klar så ska det finnas en back up som kan ta det. Det här är en viktig poäng, undvik att föra in uppgifter som står och faller med mig för tidigt. Jag ska veta att det är ok även om jag inte når ända fram nu. Det kommer att lösa sig ändå och det kan jag vila tryggt i.
Nästa nivå kan vara att lägga på lite mer ansvar som t.ex. att jag leder något internprojekt med mjuka deadlines. Därefter kan det vara dags att trappa upp till 75 % och nå balans på den tiden. Sedan är det nästa innehållsliga nivå som kan vara att leda ett externt projekt tillsammans med någon annan osv. Viktigt är att veta att jag inte är färdigrehabiliterad när jag återgår i fulltidsarbete. Här är det lätt att jag och fr.a. arbetsgivaren ropar hej för tidigt för att uttrycka sig lite slarvigt. Det är viktigt att tänka på att även min fulla tid är en ny rehabiliteringsnivå och det är nu hela livspusslet blir som tightast. Samma princip här först upp i tid och sedan lägga på innehåll tills jag ligger på en rimlig nivå som både jag själv och arbetsgivaren är nöjd med.
Det är viktigt att jag är tydlig med vad jag klarar av och att arbetsgivaren är tydlig med vad han/hon förväntar sig. Om det finns en diskrepens här kan det vara så att jag ska byta arbete eller arbetsgivare eller både och. En sak som kan dyka upp under resans gång är att jag och arbetsgivaren inte har samma prioritering när det gäller kvalitet och kvantitet i arbetet. Det kan vara så att jag levererar väldigt hög kvalitet på det jag gör men att jag, om jag ska hålla min arbetstid och inte arbeta över och hålla en rimlig arbetsintensitet, inte klarar av att leverera den kvantitet som arbetsgivaren förväntar sig.
Det är här som ”tillräckligt bra” kommer in. Jag kan behöva bjuda in till och få stöd i att hitta ”tillräckligt bra” – nivån. I en del fall som jag har stött på inom bl.a. vården kan det bli så att vi inte kan mötas. Min syn på vilken omvårdnad jag vill ge människor för att jag ska kunna känna mig tillfreds med mitt arbete kanske inte går ihop med de resurser som finns tillgängliga hos den här arbetsgivaren. Antingen får jag sänka min ribba och kunna leva med det eller också får jag söka mig vidare. Att vara kvar och ”gnälla” över att det inte finns tillräckligt med resurser utan att det leder någon vart är inte ett gångbart alternativ. Det kommer jag inte att må bra av och utgångspunkten för allting är att jag ska må bra och behålla min hälsa.
Det för mig naturligt in på vikten av stöd i prioriteringar. Innan jag drar några förhastade slutsatser angående min framtid hos arbetsgivaren eller i mitt yrke behöver jag naturligtvis titta på mina prioriteringar. Kanske är det t.ex. så i ovanstående exempel att jag kan ge en bättre omvårdnad om jag minskar tiden jag lägger på att skriva perfekta journalanteckningar. Viktigt att tillsammans med ansvarig chef gå igenom prioriteringar och metodik. Här kan finnas saker att göra som faktiskt ger mig det utrymme som behövs för att leverera en kvalitet som jag kan stå för.
In English 
